Att vara lite rädd betyder att du är på rätt väg

Civilingenjören, författaren och ultralöparen Kristina Paltén höll en inspirerande föreläsning på Mälartinget. Hon började springa som 31-åring för att testa Tjejmilen med en kompis. Det slutade med att hon sprang 184 mil ensam genom Iran. När hon trotsade sina rädslor fick hon tillbaka mer än hon hade kunnat ana.

Piteå, 1970-tal. En blyg liten tjej tittar på Star Wars och beundrar Luke Skywalker. Vem vill inte vara som honom? Kristina såklart, men hon var oftast lite rädd. Samtidigt hörde hon Yodas ord om att rädslan var vägen till den mörka sidan.

– ”Rädsla leder till hat och hat leder till lidande.” Jag visste tidigt att man inte skulle vara rädd. Men jag var blyg och det var inte så mycket bevänt med mig.

Det började med Tjejmilen

Många år senare när hon arbetar på Ericsson i Stockholm blir hon uppringd av en vän som vill springa Tjejmilen. Kristina, fortfarande inte så våghalsig, tänker att det vore kanske kul och hon följer med och börjar löpträna.

– Jag upptäckte att det var så roligt så jag sprang längre och längre. Och så plötsligt en dag efter många år fick jag ett mail där jag såg att man kunde tävla i att springa så långt som möjligt på 48 timmar.

Det väckte något i Kristina som bad chefen på gymmet hon tränade på att låna ut ett löpband så att hon kunde ställa upp i utmaningen. Chefen lånade inte bara ut löpbandet. Han ville bestämt bjuda in tv, alla Kristinas kollegor på Ericsson och livesända hela evenemanget.

– Men jag ville ju bara springa själv i ett litet hörn och sen ringa hem till mamma och berätta om det. Så jag fick gå hem och fundera: vem vill jag vara? Fram till dess hade jag till stor del styrts av rädsla i mitt liv.

Kristina bestämde sig där och då att ändra på det och ställa upp på gymmets storslagna planer. Det slutade med att hon inte bara sprang själv utan fick sällskap av andra på löpbanden intill, som ville göra henne sällskap delar av tävlingen. När klockan stannade på 48 timmar hade hon tillryggalagt motsvarande åtta maratonlopp och stod som vinnare i tävlingen.

– Om jag var 31 år när jag började springa och några år senare lyckades springa åtta maraton på 48 timmar. Vad kan inte ni göra då?

Tillit och gästfrihet

Segern fick henne att vilja åstadkomma ännu mer. Skulle hon kunna springa genom Iran som ensam tjej? Nej, det skulle vara för farligt, här behövdes garantier. Så Kristina begav sig till Irans ambassad och skaffade sig ett skriftligt bevis på rätten att genomföra sitt äventyr. Dessutom fann hon en journalist som ville följa med och skriva om henne. Men just som hon hade ordnat hängslen och livrem ändrades förutsättningarna. Skribenten fick inget visum och Kristinas tillstånd från ambassaden drogs in.

– Där stod jag helt ensam och sårbar. Då insåg jag att det här är väl det som kallas tillit om något. Så jag flög ner och tänkte att här ska ingen bestämma vad jag ska göra eller inte.

Utan att kunna göra sig förstådd eller förstå tog hon sig från den ena målpunkten till den andra. Och häpnade över vad hon mötte. Från en campingägare som första dagen bjöd på middag till en ensamstående mamma som bäddade sin säng till Kristina för att själv sova på golvet. Hennes äventyr uppmärksammades alltmer. Många välkomnade henne som gäst och gav henne mat och husrum.

– Plötsligt var min största rädsla att aldrig få vara ensam. För i Iran är gästen vän till Gud och du vänder inte ryggen till Guds vän.

30 miljoner visningar på Youtube

När Kristina går i mål efter 59 dagar har hon sprungit 184 mil. Två fotografer som filmat hennes väg sprider en filmtrailer som idag har 30 miljoner visningar på Youtube. Och i kommentarsfälten är det ett budskap som helt dominerar.

– En efter en skrev hur lyckliga de blev av att se vänskapen och kärleken som kan uppstå mellan främmande människor. När vi gör det vi tror på får vi alltid en bonus. Tack vare att jag vågade springa har så många andra känt glädje och värme. Jag har fått föreläsa, skriva en bok och mycket mer.  När vi gör det vi tror på får vi alltid en bonus.

Till alla som tvekar inför en utmaning vill hon säga:

– Det är sunt att vara lite rädd – då vet man att man är på rätt väg. Du kan inte vara modig utan att också vara rädd. Rädsla är bara en känsla och den kan inte skada dig.