Vattenvägarna: resurs för både gods och människor
Hur kan vattenvägarna nyttjas bättre för hållbara transporter av gods och människor? Vid Mälardalsrådets maritima seminarium diskuterades såväl pendelbåtar som godspråmar.
Mälardalsrådets seminarium den 21 september i Stockholm handlade om hur vi tar vara på Stockholm-Mälarregionens vattenvägar.
Björn Garberg, med lång erfarenhet som strategisk planerare inom sjöfart på Trafikverket, berättade att han aldrig tidigare varit med om att det varit så stort fokus på sjöfarten som en del av lösningen för de framtida transporterna. Den övergripande målsättningen att föra över mer gods från väg till sjöfart är formaliserad sedan ett par år tillbaka och är också ett av huvudsyftena i den nationella transportplanen.
– Klimatmålen är en förklaring. Att frakta sjövägen är ett energieffektivt sätt att transportera gods. Men det är också en utmaning i sig att enligt våra prognoser kommer vi att få en 50-procentig ökning av transportarbetet till år 2030. Det kan vi inte lösa på väg och järnväg, utan en större del måste hanteras sjövägen, sa Björn Garberg.
Mälardalsrådet har initierat ett arbete med en storregional godsstrategi där en delrapport har presenterats. Micael Sandberg, seniorkonsult på Sweco, som arbetat med rapporten, konstaterade att precis som på nationell nivå är ambitionen i storregionen att flytta över gods från vägarna.
– Eftersom vi har kapacitetsbrist på järnvägen innebär det på kort sikt att vi framförallt har sjötransporterna att arbeta med, menade han men pekade också på utmaningar och hinder för överflyttning av gods.
– Det finns en tröghet bland transportköpare men också en osäkerhet kring sjöfartens tillförlitlighet, ledtider och kostnader, menade Micael Sandberg.
Människor gillar att åka båt. Sonny Österman på trafikförvaltningen vid Stockholms läns landsting kunde bland annat visa att kundnöjdheten var väldigt hög (96-97 procent) på de fyra pendelbåtslinjer som finns i Stockholm.
– Enkäter bland resenärerna visar också att pendelbåtslinjerna vinner andelar på bekostnad av bilen, sa han.
Antalet som tar med sig cykeln på båten ökar också snabbt.
– Det är en intressant effekt som gör att vi skapar cykellänkar på vattnet. Det gör också upptagningsområdet för båtarna mycket större, konstaterade Sonny Österman.
Mälardalsrådet är tillsammans med KTH och Vattenbussen samarbetspartners i det nya forskningsprojektet FLYT, som syftar till att få en mer effektiv planering av vattenvägarnas roll i trafiksystemet där Susanna Hall Kihl är koordinator.
– Vattenvägarna kan bidra med hållbar modalitet, infrastrukturen finns redan. Så varför händer inte mer?
En av orsakerna, enligt henne, är att dagens beräkningsmodeller och planeringsunderlag inte är anpassade för vattenvägar.
– Det är billigare att sätta in en buss, konstaterade Sonny Österman för att illustrera problemet.
Susanna Hall Kihl var inte förvånad över den höga kundnöjdheten hos båtpendlarna.
– Vi mår bra när vi åker båt, Varför det är så vet vi inte riktigt, men jag tror att det finns en social aspekt. Vi människor trivs med vatten.
Elin Ångman, projektledare för ”Mälaren – en sjö för miljoner” beskrev en komplex situation för Mälaren då det finns en mängd nyttor och behov som vi vill använda Mälaren till.
– Den är dricksvatten för två miljoner människor, ska ha upplevelsevärden, fungera för transporter. Dessutom har vi miljöproblemen med plast, övergödning, exploatering och får ta emot avloppsvatten från en miljon. Om vi ökar antalet transporter på Mälaren vad händer då med miljön? Vi har inte alltid färdiga fakta. Vad ska forskarna titta vidare på, undrade hon och efterlyste en kunskapseffektivitet.
– Det finns kunskap om vatten och vattenkvalitet. Vi måste få till en effektivitet så att de olika intressenterna kan mäta och lära av varandra, och för att kunna hitta kunskapsluckor, menade Elin Ångman.
Sofia Wikström, marinekolog vid Stockholms universitet, menade att det var viktigt att tänka på slitaget som sker på den marina miljön.
– I planeringsprocessen saknas ofta kunskap om de värden som finns under ytan och den lokala påverkan som olika anläggningar innebär.
David Liderfelt vid Länsstyrelsen Västmanland är projektledare för Rich Waters, Sveriges första projekt inom EU:s miljöprogram LIFE IP med målet att förbättra vattenmiljön runt Mälaren och norra Östersjön.
– Vi vill använda Mälaren till väldigt mycket och många göra anspråk på vattenmiljöerna, men planeringen sker ofta i stuprör. Ibland känns det som om vi håller på att älska ihjäl Mälaren, menade han och ville se att miljöfrågorna och expertkunskaperna togs med i planeringsprocessen redan från början.