”När infrastrukturprojekt försenas i decennier är något allvarligt fel“
Frågan om genomslag för infrastruktursatsningar är mer akut än någonsin. Samtidigt som investeringarna är stora, ökar trycket från invånare, näringsliv och klimatmål på att gå från ord till handling och sätta spaden i jorden. Då är det avgörande att tala med en gemensam röst.
– Vi har ett starkt inflytande tack vare att vi arbetar tillsammans under Mälardalsrådets paraply över parti-, kommun- och regiongränser. Men det kräver också att vi håller i – och håller ut. Långa processer kräver långsiktig påverkan, i allt från den nationella planen för infrastrukturen till hur projekt upphandlas och kommer till stånd, säger Monica Johansson (S), regionråd i Region Sörmland, och vice ordförande i Mälardalsrådets infrastruktursamarbete En Bättre Sits.
Jenny Landernäs (M), regionråd i Region Västmanland och vice ordförande i Mälardalsrådet instämmer:
– Det är en styrka att vi kan gå samman och tydligt peka ut det som är mest prioriterat, där Mälarbanan ingår. Mälarbanan är pulsådern för ett län som Västmanland – avgörande för pendling, kompetensförsörjning och tillväxt, inte bara för oss, utan för hela Stockholm-Mälarregionen och i förlängningen hela Sverige. När ett sådant projekt försenas är det tydligt att något är allvarligt fel i systemet.
Utbyggnaden av Mälarbanan genom Sundbyberg har fördröjts flera decennier och planeras nu öppna för trafik tidigast 2042.
– Det fascinerande – och frustrerande – med exemplet Mälarbanan genom Sundbyberg är att det är en kort sträcka med enorm betydelse. Den påverkar hela trafikstråket norr om Mälaren. Gällande Fyrspåret mellan Uppsala och Stockholm håller vi budget och tidplan, men framtiden avgörs av kommande beslut från regeringen. Ostkustbanan mellan Uppsala och Stockholm är en utsatt sträcka som redan här och nu dras med återkommande problem som drabbar resenärerna, säger Jenny Lundström (MP), regionråd i Region Uppsala.
Sara Heelge Vikmång (S), kommunstyrelsens ordförande i Huddinge, understryker hur kritiskt det är att investeringarna verkligen blir av och att de håller måttet:
– Vi som kommun sitter på planmonopolet, men vi är beroende av att både regionen och staten investerar. Våra invånare måste kunna lita på kollektivtrafiken för att vardagen ska fungera. När investeringar uteblir är det vi kommuner som märker det först.
Tvärförbindelse Södertörn är ett exempel på en sådan investering som är nödvändig för att Stockholms södra delar ska fungera och utvecklas:
– Den här vägen har diskuterats i decennier. När vi nu bygger den, måste det göras med kvalitet och på utsatt tid, fortsätter Sara Heelge Vikmång (S).
Jan Owe-Larsson (M), regionråd i Region Östergötland, efterlyser högre politisk kompetens i frågorna och fortsatta utblickar på framtiden utifrån ett helhetsperspektiv:
– Politiker måste förstå systemen och objekten. Det räcker inte att vilja – vi måste kunna föra en kvalificerad dialog. Dessutom måste vi våga göra utblickar: ökande godstrafik till följd av nya handelsmönster när Fehmarn Bält-förbindelsen står klar 2029 är något vi redan nu måste planera för. Även här fyller Mälardalsrådet en viktig funktion, där vi får mycket omvärldsbevakning i arbetet med systemanalysens prioriteringar.
Jenny Landernäs (M) tar upp ett konkret exempel på hur nyttan med investeringar riskeras om man inte ser projekten i ett helhetsperspektiv:
– Hjulstabron är avgörande för hela Västmanland och en nyckel i en långsiktig, skatteeffektiv infrastrukturplan. Bron är redan delvis finansierad, men måste få full finansiering i nästa plan. Om den inte byggs färdigt riskerar vi att alla investeringar i Södertälje sluss och farleden samt kommunernas satsningar i Köping och Västerås går förlorade. Vi måste fullfölja det vi påbörjat. Annars blir det dubbelt fel.
Helhetsperspektiv handlar inte bara om att realisera åtgärder utan även om arbetssätt och kunskap. Monica Johansson (S) ger ett konkret exempel från Härad utanför Strängnäs i Sörmland:
– En ny växel installerades för att snabba upp trafiken men eftersom dokumentation saknades, har tågen tvingats krypköra förbi i nästan två år. Det är ett litet exempel, men med stora samhällsekonomiska konsekvenser. Så kan vi inte ha det.
Panelen enas kring ett tydligt budskap: ingen aktör kan lösa framtidens infrastrukturproblem på egen hand – varken staten, Trafikverket eller enskilda kommuner.
– Vi måste stötta varandras projekt. Det handlar inte om enskilda satsningar, utan om att få helheten att fungera i en region som omfattar halva Sveriges befolkning, avslutar Jenny Lundström (MP).