Hur konkurrenskraftiga är de nordiska regionerna?
Hur står vi oss internationellt och vilka är våra styrkor och våra svagheter? Detta diskuterades under två regnruskiga novemberdagar i Helsingör, Danmark. Arrangörer för konferensen var Nordregio. Deltagande från Stockholm fanns en bred skara från departement, högskolor och regionala samverkansorgan likt Mälardalsrådet.
Attraktiva växande regioner
Bent Flyvbjerg professor från Oxford presenterade forskning kring ”megaprojects”, som beskrev den omöjliga utmaningarna att hålla budget och tid för stora infrastrukturprojekt och liknande investeringar. Han frågade sig varför nordiska städer anses attraktiva, och menade att det är för att man har planerat och satsat rätt – framförallt satt människan i centrum. För att även fortsättningsvis utvecklas och vara attraktiva hade han två uppmaningar; nordiska städer behöver mer adrenalin, magi för att ”counterbalance the hygge”, och istället för att riva och alltid bygga nytt återvinna gammal infrastruktur. Han gav exempel från New York där gamla tunnelbanespår över en bro gjorts om till en grön lummig park.
Livable and socially inclusive city regions var ett av temana under konferensen. Asylmottagandet och bostadsfrågan var oundvikligen på agendan. I diskussionerna lyftes att de nordiska länderna måste arbeta på att förändra synen på, och hur man värderar erfarenheter hos människor som kommer från andra delar av världen. Tuna Tasan-Kok från Amsterdam universitet presenterade sin forskning om policys och involvering av medborgare i diversifierade städer. Hennes forskning visade bland annat att generella policys för mångfald, som de ofta är utformade idag, är otillräckliga och kontraproduktiva. Istället menade hon att lokala insatser och projekt som syftade till att bidra till specifika utmaningar var en bättre strategi för diversifierade städer och regioner.
Regional styrning och samarbete
OECD presenterade en kort jämförelse av de nordiska regionerna, där nordiska städer generellt presterade bra och rankades högt och över medel inom flera områden. Utmaningarna som städer och regioner i norden har gemensamt är kommunernas storlek, den demografiska utvecklingen, flyttmönster och välfärdstjänsterna. För att överkomma dessa lyftes samverkan över gränser för att skapa en större kritisk massa, innovationsstöd i form av innovationsfrämjande regelverk samt internationalisering och bättre tillgänglighet för ökad rörlighet för kapital, människor och företag.
Regional samverkan och fördelningen mellan städer, regioner och den nationellnivå diskuterades i en panel som bestod av representanter från olika nordiska regioner, där Mälardalsrådets generalsekreterare Maria Nimvik Stern deltog. Gemensamt för samtliga nordiska regioner är att de har en relativt svag roll, med starka kommuner och stat. I panelen gavs emellertid exempel på omstrukturering, planer på nya regionala indelningar och nya kapaciteter inom planering, och områden som hälsa och sjukvård på regional nivå. Maria berättade om Mälardalsrådet som en politisk sammanslutning på regional nivå och hur samverkan ser ut i organisationen.
Greater Copenhagen Region, Hamburg metropolitan city region och regional samverkan kring Donau i Wien var exempel som presenterades i Helsingör på växande regioner som samarbetar för att uppnå hållbar tillväxt.