Förmågan att hålla samhället igång – lärdomar från krigets Ukraina på årets Mälarting
I ett samtal med moderator Cecilia Nebel berättade han om människors förmåga att organisera sig, hjälpa varandra och hålla samhället igång trots återkommande attacker mot bostäder, elnät, transporter och annan kritisk infrastruktur.
Liksom många andra blev Ludvig Ramestam starkt påverkad av nyheten om Rysslands anfallskrig mot Ukraina i februari 2022. Ganska snabbt bestämde han sig för att ta sig till Ukraina med förnödenheter.
– Jag är väldigt historieintresserad och kände att jag ville hjälpa. Jag sålde min lilla bil och bytte till en minibuss. Tanken att jag måste göra något tog överhanden, berättade han.
Det som började som ett personligt initiativ har idag vuxit till Operation Change – en organisation med omkring 160 volontärer, varav en hel del från Stockholm-Mälarregionen. Tillsammans samlar de in och skänker utrustning till Ukraina i nära samarbete med svenska företag, kommuner, regioner och andra aktörer.
Organisationen arbetar behovsstyrt och levererar alltifrån målarfärg till sjukvårdsmateriel och annan utrustning i områden som utsätts för återkommande attacker. I början av kriget ville människor skänka allt möjligt men med tiden har behoven, och därmed gåvorna, blivit mer precisa. Tack vare egna volontärer på plats i Ukraina kan Operation Change undersöka vad människor och organisationer faktiskt behöver.
– Ett gammalt torskgarn från Limhamn kan rädda liv i Donbass. Hundratals mil av vägar i Ukraina är klädda med nät för att skydda mot drönare. Vi levererar också flera tusen brandsläckare varje år. 2025 körde vi totalt 89 lastbilar till Ukraina, sade Ludvig Ramestam.
Starka personliga upplevelser
Programpunkten kom också att handla om vad som händer med ett samhälle när vardagen plötsligt förändras. När elen försvinner, när transporter slås ut och när människor tvingas fatta beslut som få tidigare hade kunnat föreställa sig. Under samtalet delade Ludvig Ramestam med sig av starka personliga upplevelser.
– Vi bodde i Donetsk när ryssarna bestämde sig för att skicka missiler mot bostadshus i en av stadsdelarna där. Jag mötte en man som grävde efter sina barn i rasmassorna. Han hittade sin son död och sin dotter levande, men flickan dog senare i ambulansen.
Samtidigt återkom han flera gånger till människors förmåga att fortsätta arbeta, organisera sig och hjälpa varandra trots krigets fasor. Han visade bland annat ett fotografi från en krigsskadad sjukvårdsinrättning med sargade innerväggar, där människor köade på golvet i väntan på att få träffa hälsopersonal.
– Det gör starkt intryck att verksamheter fortsätter bedrivas i nästan sönderbombade byggnader.
Han berättade även om en grupp kvinnor som tagit namnet ”Spindlarna” och syr skyddsnät till fronten medan deras män, pappor och söner befinner sig i striderna. Under åren har han också bevittnat elektriker som omedelbart efter en attack går ut på gatan och börjar reparera elledningar för att inte låta skadorna påverka samhället längre än nödvändigt.
När frågan kom om vad Sverige kan lära av Ukraina lyfte han särskilt erfarenheterna av informationspåverkan och modern krigföring. En annan viktig lärdom handlar om förmågan att anpassa sig när förutsättningarna snabbt förändras.
– Vi kan lära oss mycket om hybridkriget, om påverkan och falsk information. På det stora hela är man inte heller rädd för att fatta stora beslut. Nationellt inför till exempel staten strömavbrott när det behövs, och människor löser det med batterier och reservaggregat.
Samtidigt ville han också förmedla att människor inte behöver känna sig maktlösa inför kriget. Genom åren har Operation Change sett hur relativt begränsade insatser från företag, organisationer och privatpersoner kan få stor betydelse för människor som lever nära fronten.
– Det ger mig hopp att vi med små medel kan göra skillnad för väldigt många människor. Vi ska värdera vår frihet.